Licka, Alice och Simpson´s blogg

Vad gör man när datan lägger av jo man försöker hänga med så gott det går när man är på jobbet. Men där är dom ju så stingsliga och vill att man skall arbeta så det hinns liksom inte riktigt med.

Nu har sonen och jag äntligen varit och införskaffat en ny "burk" och jag säger bara..

I`M BAACK!

Det händer mycket på kort tid här på Opera och man orkar knappt läsa allt man missat så det har blivit lite gallrande för att komma ikapp .

Ny bil har det blivit oxå. Min gamla fick ju nerslag på besiktningen och när jag kom till verkstan med den sa dom att det var lika bra att köpa en ny bil för det skulle kosta MYCKET att få den gamla lagad min älskade Ford, lilla forden som jag älskar så skulle skrotas !

När jag insåg att det inte fanns någon återvändo berättade jag det för min väninna Yvonne och sa att då ska jag baske mig skaffa mig en stooor volvo eftersom det ju inte är så himla länge till det kommer en voffe till och då ska jag få plats med fyra vovvar i bilen. Då berättade hon att hon hade en kompis som precis skulle sälja sin 945:a och det var ju perfekt! Vi åkte och kollade på den i helgen och slog till. Nu är jag volvoägare och även om den är bajsbrun inuti så är den jätteskön att köra och stooor .

Annars har det inte hänt så mycket här. Det regnar för tredje veckan här i Stockholm och jag är såå less . JAG VILL HA SNÖ NU SÄGER JAG JU!!!!

Jag var på mässan en av dagarna och då träffade jag OperaMadde och Camilla "live". Dom stod i Dobbisrasmontern och önskade att dom hade en hund med sig oxå, som tur var visste dom att det var hundar på ingång så allt var inte förlorat .

Det var jättekul att träffa dom. Man brukar ju bilda sig uppfattningar om människor ni vet. Om man bara pratat med någon på telefon så får man sig en bild av hur dom ser ut (tror man) och det stämmer ju sällan. Men i det här fallet hade jag ju sett hur dom ser ut och läst hur dom skriver i sin blog och jag måste säga att dom både lät och pratade precis som jag hade föreställt mig dom. Det var riktigt lattjo .

Jättetrevliga var dom iaf. Camilla satt och var glad att hon inte tagit med sig Tyson eftersom det var Rottisar i båset brevid och Madde satt och längtade efter lilla Iris tror jag

Det blev ingen längre visit tyvärr för jag hade full upp med att springa mellan utställningsringarna. Dels ville jag se Belgarna och så ställde Simpsons uppfödare Linda och Jan ut sina Manchester Terriers Anis och Mini




Anki ställde ut sin lilla Kromfhorländer Hedda för första gången

























En annan väninna Lena ställde ut sin Chappendoes.

Det gick jättebra för Linda och Anki. Båda fick 1:a pris, cert, BIR och inbjudan till Crufts utställning i vår. GRATTIS båda två Tyvärr fick Lena en domare som inte alls gillade hennes hund. Det var fel på allt enligt henne, bett, päls, kropp mm mm. Väldigt konstigt eftersom han redan är Champion både i Sverige och Norden, men men man vet aldrig hur en domare dömmer. Knäppt tycker jag iaf

Sen gick jag runt och shoppade....alldeles för mycket kom jag på när det var dags att gå till bilen som stod ganska långt bort. Men det var ju så mycket jag ville ha ju . Det man ska försöka låta bli, har jag kommit på (efter åratal av att göra samma misstag) är att inte köpa på sig alla dessa en och två kilos foderpåsar som dom säljer så billigt på mässor. Dom är inte så billiga när man räknar på det hemma och så VÄGER som så mycket när man köpt på sig ett antal .

Nåja, lite fynd lyckades jag iaf få tag på:



En DVD om hundproblem och hur man löser dom med Barbro Börjesson, jättebra var den

Ett par böcker om lydnad hos jakthundar och "andra" hundar. (en av dom signerades oxå) Bra dom med

En "Hundens Bok" till kommande utställningar (till Simpson) Ett måste om jag förstått det hela rätt





















Några olika utställnings koppel och halsband till Simpson. Han blev jättefin i dom


Två silverhundar: en Tervueren och en Weimaraner (att fästa utställnings nummerlappen i)














En ball bildekal från AfBv där det står..Finns det nåt ballare än Belgiska Vallare

lite smått och gott till alla vovvar att tugga på och dessutom fyndade jag en stor canavasbur som jag ska ha med när jag ställer ut Simpson och kommande valp












JAG ÄLSKAR ATT SHOPPA LOSS Men det blev lite tungt att bära till bilen som sagt var

Så nu längtar jag efter att ställa ut själv. I januari blir det som sagt premiär för Simpson och mig och jag ska även anmäla honom till lilla Stockholm som är vid påsk. då har han hunnit fylla nio månader!

Förutom stormen som drabbade oss (även om det inte blev så farligt som man trodde) så älskar jag att snön kommit . Det är ljusare och torrare. Borta är det gråa, ruggiga, blöta och skitiga!

För oss som har långhåriga hundar är detta regn som gör allting så skitigt, ängarna så geggiga, och hundarna både och, inte direkt favoritvädret! Och bor man i lägenhet och inte har någon "grovingång" är det ett enda torkande efter varje promenad. Golven blir skitiga och det är ingen mening med att skura heller eftersom man vet att det blir likadant efter nästa prommis, SUCK.

Näe tacka vet jag SNÖ (eller hur Nettan ). Det lilla som blir blött när man kommer hem är ju bara vatten och skitar inte ner

Jag hittade också en jättebra spray förra året till håriga tassar och ben så nu behöver inte vovvarna få "plattå-skor" när det är kramsnö

Mina hundar blir som småbarn när första snön kommer. Dom fullkomligt älskar att rusa runt så snön yr för att helt plötsligt tvärstanna och stoppa ner nosen i snön och frusta. Jag kan skratta ihjäl mig när tittar på dom små snömonstren .

För Simpson var det första gången han fick uppleva snön. Han gillade den skarpt men tyckte det blev lite kallt efter att ha blivit omkullkastad i snön några gånger så han får numer låna Alice täcke som till min fasa nästan passade. Fattar inte hur fort denna hund växer . Undrar verkligen hur stor han kommer att bli.

Det var länge sen jag tog några bilder så nu jäklar kommer det ett helt gäng

Ser ganska stolt ut i sitt täcke.




Alice o Simpson dagen innan snön kom.




Full fart.



Ibland är Simpson överst.


Och ibland är Alice överst.



Häärliga öron.




Riktig vintervovve.



Licka med "snöboll".


Jag och gänget.



Simpson och husse matchar varandra



Efter att vi varit ute och busat i snön hoppade Simpson upp till Michelle och mös i sängen och Alice delade min säng med katt-tjejerna

Skulle ju besiktiga bilen torsdags. Jag var ute i sista sekunden som vanligt (körförbud 1/11) men hade ju som sagt ordnat en tid i Södertälje kl 09:00.

Jag gick ut med hundarna, käkade frukost och gjorde det som skulle göras på morgonen och åkte i väg i lagom tid. Kom dit kvart i nio, perfekt beräknat tyckte jag och var stolt över mig själv (har en tendens att vara lite sen ibland )

Jag gick till incheckningen och knappar in mig. TYVÄRR, DU HAR KOMMIT FÖR SENT säger apparaten. Amen va fn nu då tänkte jag och gick kraftigt irriterad tillbaka till bilen och kollade in kopian jag skrivit ut när jag bokade tiden. Kl 08:20 hade jag tid stod det där?!

SKIT, SKIT, SKIT var det enda jag kunde tänka. Bara att åka hem igen och kasta sig framför datan för att hitta en ny tid. Inte så lätt när man bara har 1,5 dagar på sig!

HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS att något lämnat återbud på någon station tänkte jag när jag började leta bland de besiktningshallar som finns i Stockholmsområdet. KNAPPAST TROLIGT att någon gjort det sa nån lite irriterande röst i bakhuvudet. Och mycket riktigt, inte en ledig tid förrens en bit in i November .

Vad ska jag göra, jag började bli desperat, måste ha bilen för att ta mig till jobbet, hundträningarna mm.
Till slut hittade jag en tid i ENKÖPING kl 14:00 samma dag. Ja det var ju inte så mycket annat att göra än att bita i det sura äpplet och boka den tiden och ställa in sig på att kuska till Enköping bara för att få bilen besiktigad.

Det blev en dyr besiktning detta år! Först sitta och åka till Södertälje fram och tillbaka i onödan, sedan behöva åka till Enköping fram och tillbaka också, dessutom kommer jag ju få betala halva avgiften för att jag inte kom i tid till Södertälje.

Nu hör det till saken att det är inte första gången jag är helt övertygad om att jag ska göra något en viss tid så jag förstår inte varför jag inte kan lära mig någon gång. Det är ju bara att kolla för säkerhets skull på papperet när jag nu vet att jag brukar komma ihåg fel. Men inte då, inte jag inte


Mycket åka blev det den dagen och till råga på allt så fick jag 4:a nerslag som måste åtgärdas, SUCK säger jag bara.

Jag tror jag har Altzheimers light eller något eftersom jag aldrig lär mig och alltid är lite snurrig i kolan. Tur att man inte behöver boka tid vid ombesiktning. Nu gäller det bara att komma ihåg att åtgärda felen innan det gått en månad!!

Vid såna här tillfällen skulle jag så gärna vilja kunna bli förbannad på någon annan men det går ju inte eftersom det är mitt egna fel

Idag sken solen över Stockholm och jag tog med mig gänget och gick en riktig långprommis! Det var så skönt, varken för varmt eller för kallt! Simpson var överlycklig för vi gick åt ett håll vi aldrig gått förut och han hade massor att nosa på Han är så "igång" hela tiden att jag blir matt bara av att titta på honom. Dom är så härliga när dom är valpar, dom liksom bara flamsar runt, runt och det är knappt att alla benen går åt samma håll. Ena sekunden är det där lövet jätteintressant och nästa sekund är det något annat. Dom är liksom bara lyckliga hela tiden Detta gör tyvärr att det nästan är omöjligt att ta kort på den lille fladdermusen, så fort kameran klickar så springer han ju åt ett annat håll. Jag får ge upp varenda gång och nöja mig med några suddiga bilder på sin höjd Idag hittade han och Alice verkligen varandra. Han har hittills tyckt att det är lite småläskigt att leka med henne. Mycket beror nog på att hon håller ordning på honom hemma hela tiden och "hunsar" honom lite, dels beror det nog också på att Licka alltid ska springa runt och valla och skälla hela tiden. (jag måste alltid se till att hon har en pinne eller något i käften när andra hundar leker för annars låter hon så sabla högt ) Idag när Alice och Simpson började leka ordentligt skickade jag iväg Licka till skogsbrynet så hon fick leta reda på en pinne bland träden, det tar ju lite längre tid eftersom hon inte nöjer sig med vilken pinne som helst och då fick dom andra busarna lite "egentid" att busa på . Alice är så duktig och tålmodig när jag ska försöka plåta lillkillen. För att åtminstone få en hund ur vägen så kopplade jag henne och hon följde efter mig eller satt så snällt stilla medans jag svor och försökte få några kort på Simpson Till slut fick jag ett par kort och med hjälp av Licka fick jag honom t om att sitta still en sekund När vi kom hem igen var Simpson så slut, så slut och sin vana trogen hoppade han upp i min säng och kurade ihop sig och snart snarkade han